Det som handlar om ingenting

Robert Ekström — Thu, 11 Feb 2010 22:22:56 +0000

Det är kallare nu. Jag ser sämre, jag hör sämre och jag känner
mindre. Jag känner ingenting, jag är iskall. Jag har en uppgift
att utföra, men jag kan inte. Det finns ingen ork eller ro till att
göra det eller ens tänka över det. Jag ser det ligga där på den
andra hyllan, jag vill sträcka ut min arm och känna på det, men
jag kan inte, jag har oförmågan att inte känna mig själv. Jag vet
inte vem jag är, jag vet inte vem du är, jag vill inte veta vilka ni
är och jag vill definitivt inte se förstå mig på, det jag inte förstår.
Idag när mörkret låg som ett täcke över gatlyktorna insåg jag att
jag skulle kunna göra vad jag ville, jag kanske inte skulle kunna få
som jag ville, men jag skulle kunna göra som jag ville, hur jag än
gjorde så skulle jag alltid kunna göra mitt bästa och om jag inte
lyckas, så har jag ändå gjort det. Jag insåg också att jag inte tycker
om människor från förr, jag irriterar mig på mångas exsistens, mer
på en del, mindre på vissas. Men jag har en gnagande irritation inom mig
som jag mer än gärna vill bli av med, jag vet att jag inte är någon elak
människa men jag kan mycket gärna lasta av mig lite, spotta lite ord,
svära lite, hata lite, skriva lite och sen sitter det någon stackars jävel
därute och känner sig träffad. Jag skulle kunna göra det, jag kommer
förmodligen inte att göra det, men jag kan och bara vetskapen om att
jag har kapaciteten till det gör att min irritation krymper lite.
Någon dag kommer jag göra rätt för mig, men eftersom jag inte är en
bitter, ledsen, liten pojke längre känner jag att jag redan har vunnit
en rond och om det så krävs, så vinner jag hela matchen.

Ibland kan orden flyta samman som varma bär och glass, en perfekt
symbios, på ett innan blankt papper, det händer mindre sällan nu
och när det händer så blir det mindre bra, men det har mer substans,
det betyder mer, det finns flera sätt att se det på. Man väljer själv vilken
väg man vill ta, hur man vill läsa det, vad man sen vill göra med det.
Det finns inget rätt och inget fel. Jag vet vad allt betyder, men jag vet
också att uppfattningar är olika och det är någonting bra, så länge det
inte är missuppfattningar. Jag svävar längre och längre ut från punkten
som jag vill åt, det jag vill säga finns här, men ingen kan se det för det står
ingenstans. Jag sitter ofta och tänker på “Hjärter Dam; Hör nakna fötters gång…” det var en målande tid, målande ord, beskrivande substanser och
allting kunde bara ses på ett sätt och det var ett rent budskap, det var mitt
sätt att visa att jag vet vad kärlek är. Jag kan kärlek. Jag vet bara inte när
jag förlorade mitt hopp och min tro till den. När jag finner svaret, så
kommer förmodligen orden att tala sitt eget språk, det kommer att ses
som en ny era. Jag kommer att lyckas med det jag alltid vetat att jag kommer
att lyckas med och kärleken kommer vara vägen dit. Det ni inte ser, det ser jag. Det jag inte ser, det ser ni. Men, vad vet ni?

Blodsprängda ögons ord

Robert Ekström — Thu, 17 Dec 2009 21:59:45 +0000

Jag står på kanten av kajen, orädd för liv, orädd för dig
Ge mig ditt blod att smaka på, tro på mig, inga spel.
Jag ska ge er det där jag aldrig gett er förut, min själ, mitt
jag, mig, mina tankar. Mörkt. Sant. Naket. Du finner lycka
i att förgöra människoliv. Ge mig kraft. Du kan inte nå mig.
Jag står på kanten av kajen, tar av mig kavajen, lägger skorna
på hyllan, det är dags att lämna in. Tror du portarna öppnas
för mig, som guds änglar tittar du på mig. Avsky. Åtrå.
Längtan. Önskan. Du. Den. Det. Dem. Då.

Det är dags att hata igen. Vi måste, vi kan, vi förstår.
Du lever på att förgöra människoliv, du tror att ingen kan
Du tror att ingen ser, du vill ge mindre, du vill ha mer
Med kniven mot strupen ber du om förlåt och fäller en tår
Vi vet vad du går för, du är döden, du är idioten, vi förstår
Vi hör inte dina blodsprängda ögons ord, vi ser, vi ler

Jag har tittat över gränsen. Jag har smakat på blod,
jag har smakat på dig, er, ni. Jag trodde det skulle räcka.
Jag såg på, jag har hört på, jag trodde att jag förstod,
men utan mod är man ingen man, bara en pojke vars hjärta börjat läcka.
Grått och svart går hand i hand, så gör även ni, ni era jävlar.
Ni är pessimisterna med en tro på att finna lycka igen,
ett hopp om att hitta kärleken, om att finna era svarta själar.
Du är det svarta, du är satan, ler du när du tar mig sen?

Donkey Punch! » Att

Det som handlar om ingenting

Blodsprängda ögons ord