Ibland kan orden flyta samman som varma bär och glass, en perfekt
symbios, på ett innan blankt papper, det händer mindre sällan nu
och när det händer så blir det mindre bra, men det har mer substans,
det betyder mer, det finns flera sätt att se det på. Man väljer själv vilken
väg man vill ta, hur man vill läsa det, vad man sen vill göra med det.
Det finns inget rätt och inget fel. Jag vet vad allt betyder, men jag vet
också att uppfattningar är olika och det är någonting bra, så länge det
inte är missuppfattningar. Jag svävar längre och längre ut från punkten
som jag vill åt, det jag vill säga finns här, men ingen kan se det för det står
ingenstans. Jag sitter ofta och tänker på “Hjärter Dam; Hör nakna fötters gång…” det var en målande tid, målande ord, beskrivande substanser och
allting kunde bara ses på ett sätt och det var ett rent budskap, det var mitt
sätt att visa att jag vet vad kärlek är. Jag kan kärlek. Jag vet bara inte när
jag förlorade mitt hopp och min tro till den. När jag finner svaret, så
kommer förmodligen orden att tala sitt eget språk, det kommer att ses
som en ny era. Jag kommer att lyckas med det jag alltid vetat att jag kommer
att lyckas med och kärleken kommer vara vägen dit. Det ni inte ser, det ser jag. Det jag inte ser, det ser ni. Men, vad vet ni?